Det har varit rabalder kring konststudenten Anna Odell och hennes performance (i brist på andra begrepp) i förra veckan, då hon låtsades vara förvirrad och kastade kläder från Liljeholmsbron i Stockholm. Polis kom dit och Odell hamnade på psykakuten, där hon blev utskriven av arg personal när hon avslöjade sig (enligt DN.se). Rektor Ivar Björkman kommenterade idag projektet i ett eget pressmeddelande:
En av konstens viktiga roller är att spegla, kommentera och väcka nya frågor om vår tid och det samhälle vi lever i. Jag har ändå full förståelse för dem som anser att Konstfack inte har värnat om utsatta grupper och utnyttjat samhällets resurser // Vi undersöker nu om institutionen har uppfyllt dels sitt juridiska ansvar, dels de krav som idag ställs på etiskt eller moraliskt komplicerade projekt. Konstfack kommer inte att visa verk som tillkommit genom lagöverträdelser.
Intstitutionen för konst på Konstfack, Olof Glemme, menar dock att Odell inte gjort något olagligt, och att man ”backar henne” (åter enligt DN.se). Vi får väl se i maj när det är vernissage. Min gissning är att Anna Odell, genom någon sorts konst, vill sätta ljus på missförhållanden inom psykvården, alternativt majoritetssamhällets syn på psykisk ohälsa. Eller så är projektet bara produkten av socialpornografiska funderingar över dyrt té.
Något vi dock vet är att ett folkpartisktiskt landstingsråd, föga förvånande, uttalat sig om vad som är god och dålig konst. Birgitta Rydberg har protesterat och avkrävt Konstfack en ursäkt. Vi som bott i Stockholm ett tag vet att folkpartiet tar alla chanser att säga vilken konst som ska få finnas och inte, inte drar sig från att stänga fullt lagliga utställningar, och opinionsbilda mot vissa sorters konst. Vad Rydberg vinner på det här är egentligen oklart, men det är trist att behöva höra det, om igen.