Vänsterpartiet superpolitikerna

I slutet av förra månaden presenterade vänsterpartiet en rapport om lobbying i EU. Ganska väntat innehåller den rapporter om väldigt täta förbindelser mellan kommissionen och industrin, slutna och hemliga expertgrupper (vilka utövar stort inflytande över kommissionen), lobbyistförslag som med ny signatur omvandlas till lagförslag, samt mutor. Inget nytt under solen.

Vänsterpartiets kritik sammanfattas i att demokratiskt ansvar inte kan utkrävas eftersom politikerna som vi valt inte längre sitter med makten. Åtgärderna partiet föreslår handlar framför allt om att registrera alla lobbyister och deras förehavanden, samt mer offentlighetsprincip. (Det blir lite ironiskt när partiet i rapporten också skriver om den omfattande registreringen av lobbyister i USA, och att den inte hjälper.)

Att politiker inte längre har makt och att demokratin därmed är satt ur spel, har jag svårt att hålla med om. Borde inte vänsterpartiet mer kritisera politiker för att de har låg integritet och låter sig påverkas? Borde inte uppförandekoden snarare gälla de folkvalda, som på heltid med skattemedel får ägna sig åt att utöva makt? Att EU-kommissionen är ett tjänstemannavälde med oproportionerligt inflytande, jämfört med ministerrådet och parlamentet är en sak, men den obalansen försvinner inte bara för att lobbyisterna försvinner.

Vänsterpartiet blandar ihop korten här. Lobbyisterna är inte EU:s främsta problem. Rapporten är visserligen en fin kartläggning, men den har ett underliggande budskap som säger att politiker och partier alltid är bättre på idéproduktion än alla andra, och därför borde lämnas ifred. Jag vet inte, men tittar man på Sveriges riksdag hittar man snabbt ett par ordentliga stolpskott. Och varken partier eller politiker har förmågan att kunna allt. Tvärtom, de som valts att stifta lagar och styra skutan måste lyssna aktivt på fackföreningar, akademiker, politiska organisationer, och ja, även på arbetsgivarorganisationer och tankesmedjor.

Vänsterpartiet (och stora delar av den idealistiska vänstern) kan önska hur mycket de vill att demokrati i praktiken fungerar precis som demokrati fungerar på papper. I verkligheten är det en mycket mer organisk och ojämlik företeelse. Ojämlikheter får man gärna arbeta mot, men att tro att problemformuleringsprivilegiet vilar bäst hos partierna känns inte helt smart.

Annonser

Etiketter: , ,

Ett svar to “Vänsterpartiet superpolitikerna”

  1. Anders Says:

    Word.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: