Feministiskt forum, dag 1

Har hängt på oerhört välbesökta Feministiskt forum på ABF i Stockholm, och en diskussion om feminismens plats i Sverige idag, arrangerat av tidskriften Arena. Frida Darj, Athena Farrokhzad och Maria Sveland satt i panel, intervjuade av Devrim Mavi och Moa Elf-Karlèn. Diskussionen tog sin utgångspunkt i den enkät Arena publicerat i senaste numret, där 22 mer eller mindre kända feministiska debattörer, akademiker och aktivister besvarar frågorna ”Vart har den feministiska debatten tagit vägen?”, ”Varför har den försvunnit från det offentliga samtalet?” och ”Behöver feminismen förnyas för att den är aktuell?”

Panelen var överens, precis som de som svarade i enkäten, om att den första frågan är felställd. Den feministiska debatten är i allra högsta grad levande, dock inte i den offentlighet som utgörs av massmedier eller den del av politiken som oftast syns. Istället lever feminismen i akademin, i gräsrotsaktivismen, i vardagsdiskussioner. Man påpekade att en frånvaro av feminism i ”offentliga” sammanhang inte behöver vara negativt, att vi då slipper det ständiga kompromissandet med antifeministiska idéer. Sveland menade att det feministiska politiska projektet är levande i storstäder och på landsbyggd, samt att det är oerhört framgångsrikt, men att vi av någon anledning är väldigt intresserade av att älta våra nederlag.

Regeringen fick välförtjänt kritik. Förutom att det åter igen påpekades hur absurdt det är att ha en jämställdhetsminister som inte är feminist, beskrevs det hur regeringen ockuperat jämställdhetsbegreppet och gjort ”svensk jämställdhet” till ett slagträ i ett politiskt projekt som framför allt är rasistiskt. Farrokhzad menade att den icke-vita kvinnokroppen aldrig varit så politiserad som den är nu, och att det dessutom är minst sagt svårt att komma fram i mainstreamdebatten, när man från ett antirasistiskt och feministiskt perspektiv vill bemöta regeringen. Darj påpekade att regeringen ofta får slentrianmässig skit för att den inte gör något, men att man faktiskt skickar miljoner både hit och dit i frågor som rör kön, och att frånvaron av en feministisk politisk analys eller vilja kopplad till dessa miljoner, är det verkliga problemet.

I en fråga till panelen undrade jag om det inte är ett problem att den mångfacetterade feministisk rörelsen bryr sig så lite om den makt som utgår från parlamentariska sammanhang, när den makten ändå spelar så pass stor roll. Svaret blev ungefär att jag hade rätt, men att orken och intresset inte verkar finnas. Sen var det ingen som plockade upp bollen, vilket kanske är symptomatiskt. Imorgon blir det dock panel om de feministiska utmaningar oppositionen står inför, med deltagare som i allra högsta grad jobbar med den parlamentariska makten. Ida Gabrielsson, Kajsa Borgnäs och Katrine Kielos debatterar.

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: