Samarbete mot charader

Östrans ledarskribent Peter Akinder skriver idag att socialdemokraterna, i och med att man vill regera med vänsterpartiet och miljöpartiet, riskerar att vattna ur sitt varumärke så pass mycket att väljarna tappar förtroendet. Enligt Akinder (om jag läser honom rätt) är just regeringsinnehavet och förmågan att kunna presentera sig som det enda parti som kunnat regera själva varit en stor och viktig del i att socialdemokraterna alltid blir största parti i riksdagsvalen. Akinder påpekar att det inte var samarbetet i sig som gjorde att Alliansen vann en knapp seger 2006.

Visst, det är lätt att vara efterklok. Det är förvisso svårt att utröna vad opinionen egentligen tycker om De rödgrönas ambitioner att regera, men socialdemokraterna har kanske inte varit någon raket i opinionen de senaste månaderna. Ibland känns det som att samarbetet först högerut med miljöpartiet och sedan också vänsterut med vänsterpartiet triggats av nervösa socialdemokratiska partistrateger som tar Henrik Brors åsikter om svensk politik på för stort allvar.

Missförstå mig rätt, jag är en stor anhängare av att oppositionen går till val tillsammans, av flera skäl. Men det är ett problem att socialdemokraterna inte riktigt verkar veta varför de ingått i ett samarbete. Minns att partistrategerna i ett gynnsamt opinionsläge i somras räknade med att socialdemokraterna och miljöpartiet tillsammans skulle kunna bilda regering 2010. Ett fullkomligt idiotiskt antagande, så långt kvar till valet, och med tanke på hur snabbt man övergav idén, ett sorgligt bevis på en nervös stämning.

Hade ambitionerna varit genuina hade Mona Sahlin dels kanske jobbat på att förankra dem lite bättre, men inte heller avvikit från dem så snart. Nu sitter man där och vet inte vad man vill med sitt framtida regeringsinnehav. Peter Akinder skriver att socialdemokraternas politik i och med koalitionsbyggandet blev otydlig. Nu var den inte särskilt tydlig innan heller, men vem vet, arbetsgrupperna har all chans att presentera en rödgrön vision som blickar framåt.

Akinder kanske har rätt utifrån perspektivet att socialdemokraterna antagligen tjänar, kortsiktigt, på att gå till val själva. Men i ett lite längre perspektiv, det vill säga när det blir regeringsförhandlingar, är det nog bättre att vara överens innan. Den politiska kartan kan mycket väl ritas om 2010, och då vore det trist om miljöpartiet uppmuntrades köra sina charader från 2002 i repris.

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: