Posts Tagged ‘Hiv och aids’

Vettig hiv-politik, äntligen?

12 februari 2009

Hemkommen från RFSU:s årliga mingel (on the eve of 14 feb…). I år var Christer G Wennerholm, moderat landstingsråd i Stockholm och ordförande i Rådet för samordning av insatser mot hiv och aids, inbjuden att gästa scenen. Som väntat fick han frågan som alltid ställs till politiker med makt över svensk hiv-politik: ”Hur kommer det sig att Sverige internationellt förespråkar en progressiv rättighetspolitik baserad på solidaritet, men nationellt bedriver en politik som mest karaktäriseras av förföljelse och straffsatser i stil med Kuba?”

Folkhälsoministrar och andra företrädare i både den nuvarande och förra regeringen har kategoriskt försvarat Sveriges ineffektiva och omänskliga politiska svar på utmaningen hiv och aids. Experter och aktivister från alla håll har under många år lyssnat på frågestunder under vilka klassisk svensk holistisk folkhälsopolitik fått stå tillbaka, för att ge plats åt en strategi som går ut på att klandra individer för ett problem vars orsaker finns på en mycket större och bredare nivå.

Så inte ikväll. Även om Wennerholm var tydlig med att rådet han är ordförande för minsann inte lägger lagförslag, och att detta var en högst personlig åsikt, framstod det med all önskvärd tydlighet att han tycker att den rådande, mycket inkonsekventa politiken, inte håller. Det är lite smått fantastiskt att höra en maktfaktor inom svensk hiv-politik uttrycka sig som Wennerholm gjorde under samtalet. Givetvis var han noggrann med att inte säga rakt ut vad han tycker (därav inga citat), men för oss närvarande blev det mycket tydligt.

I övrigt var publiken inte särskilt imponerad. En representant från RFSL valde att fnysa högt. Samarbetet mellan regeringen (den nuvarande och den förra) och frivilligorganisationerna som arbetar med hiv och aids har länge varit frostigt. Med lite mod skulle Wennerholm kunna bli ledande för en ny ordning, präglad av ömsesidigt lyssnande och ett starkare svar. Viktigt särskilt nu när det kommer alarmerande siffror om nysmittan i Sverige bland unga människor.

Blir det mer resurser nu?

01 februari 2009

I många år har jag hört från tjänstemän, sjukvårdspersonal och aktivister som arbetar med hiv och aids att det är stor tur för oss att vi inte har hiv-smitta i gruppen unga människor som har heterosexuellt sex. Efter att ha lyssnat på Ekots rapporter om att hiv ökar bland tonåringar verkar det som om vi måste sluta hoppas och se vad som är. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att vad dessa nya siffror betyder måste analyseras.

Om det som Ekot rapporterar om stämmer är det en uppmaning till folkhälsominister Maria Larsson att tänka om. När förra årets larmrapporter kom menade Larsson att mer resurser inte behövdes. En ganska problematisk ståndpunkt. Det blir inte bättre av att skolpolitiker till höger och vänster inte bryr sig om sexualundervisningens urholkade standard. Och nej, vi ska inte ha nationella skrämselkampanjer som mest får till följd att personer som lever med hiv och aids i Sverige (om möjligt) stigmatiseras ännu mer. Men informera ska vi, mytbildningen om hiv och aids bland svenskarna (unga som äldre) är obehaglig och farlig.

Sen kommer det ju bli politiskt pinsamt om resurserna faktiskt blir fler nu, när heterosexuella verkar drabbas av hiv och aids. Historiskt har de flesta regeringar inte reagerat förrän majoritetsamhällets föreskrivna samliv hotats av hiv och aids. Vore ju tråkigt för Maria Larsson och kristdemokraterna om hbt-rörelsen skulle kunna peka finger. Till sist vore det bra om man (som föreskrifterna påbjuder) kunde få ett hiv-test gratis och anonymt i hela landet, samt ett avskaffande av vår absurdt stränga lagstiftning för hiv-positiva.