Posts Tagged ‘Mona Sahlin’

Det stora vadet

21 februari 2009

Läser om ännu en icke statistiskt säkerställd opinionsundersökning i vilken oppositionens övertag minskar och nu är dryga 7%. Jag vet inte, men om jag vann ett val med 7% marginal skulle jag skryta och vara dryg i flera månader. Minns att den sittande regeringen vann valet 2006 med en mycket mer knapp marginal, och ändå agerar som om man vunnit med en sådär 15%. (Och varför inte, de vann ju.)

Nej, opinionsundersökningar är inte så intressanta om man inte presenterar en samling av alla opinionsundersökningar över ett par månader och ser om det finns några trender som fler än ett eller två insitut identifierat. (Den ende som brukar orka med att göra en sammanställning är docent Henrik Oscarsson.) Men jag tänkte ändå ta tillfället i akt, när vi pratar opinionsvindar, att bjuda in er läsare till att följa ett vad jag ingått, med min gode vän och morfar Lars Ersson.

Ersson är övertygad om att Mona Sahlin inte bara är dålig, utan så dålig att hon kommer få sparken från posten som partiordförande innan valet 2010. Jag å min sida menar att visst, Sahlin har inte imponerat hittills, men att socialdemokraterna aldrig skulle byta ut bossen innan han eller hon fått visa sig i ett riksdagsval. Med andra ord kan Sahlin vara hur dålig som helst och ändå få leda socialdemokraterna 2010. Många skulle säga att det är ett vad som kräver rätt mycket högre insats från min sida. Följaktligen har Ersson satsat 500 kronor, medan jag har satsat att jag ska sluta röka. Rätt rimliga odds, om ni frågar mig. Any takers?

Annonser

Folkhemmet 2.0 tillbaka?

30 januari 2009

Socialdemokraterna har länge lidit av att vara ett, i offentligheten, reaktivt parti. Under de mörkare stunderna har det känts som om partiledningen tillsammans med strateger suttit på 68:an, läst borgerliga tidningars politiska analyser, och tagit dem på allvar. Totalomsvängningen i skolpolitiken är ett exempel, den otydliga skattepolitiken ett annat. Till huvudlösa reformer som jämställdhetsbonus har man sagt ”OK, visst”, utan att tänka på vad man pratar om.

Egna politiska förslag har Mona Sahlin inte rosat marknaden med, och därför känns det kul att Sahlin inför socialdemokraternas framtidsdagar i helgen presenterar lite politik, på SvD:s Brännpunkt. Artikeln andas hopp för en progressiv miljö-, bostads- och arbetsmarknadspolitik. Typ det där projektet Folkhemmet 2.0 socialdemokraterna höll på med för ett par år sedan, men som inte riktigt blev något.

Vissa frågor är det dock tyst om. Socialdemokraterna saknar fortfarande ordentliga idéer kring hur segregation i storstäderna ska brytas. Man har konstaterat att strukturell rasism råder. Gott. Men sen då? Vad betyder det för partiet som har sådan lång och i många avseenden framgångsrik erfarenhet av att styra landet? Gissningsvis betyder det att obekväm, impopulär antirasistisk politik måste föras. Då måste man vilja det också.

Aftonbladets Helle Klein antyder idag att riksdagsledamoten Luciano Astudillo är bäst lämpad för att leda ett sådant arbete. Jag är inte helt övertygad. Astudillo gör sig bättre som politiker än som organisatör, precis som Marita Ulvskog var en bättre minister än partisekreterare. Mona Sahlin behöver någon mycket tyngre bakom sig om hon ska förmå alla oss som vill byta regering att gå runt med knappen ”jag vill också byta statsminister”, och känna att det är just Sahlin vi vill ha.