[Mitt bidrag till bloggtjofaret där jag och 23 andra personer grattar Maria Ferm på födelsedagen genom att berätta hur vi träffades.]
How I met Maria Ferm
Jag har ingen aning om när eller hur jag träffade Maria Ferm. Kanske i Almedalen 2008. Kanske på mBargo i vintras. Kanske en av alla de där luncherna i höstas i kvarteren kring riksdagen. Ingen aning. Men plötsligt satt vi där, i hennes och Evis’ kök, med utsikt över kyrkan och de små mesarna som åt vintermat i fönstret och åt rostade mackor och drack kaffe och pratade om pizza. Jag invirad i en stor halsduk, Maria med guldsmink (typ samma nyans som det jag ofta grävt ur en dosa Versace jag köpte i tvåan på gymnasiet och inte slängde forrän jag flyttade till Brooklyn i mars).
Jag tror att vi förutom pizza pratade om att jag var ledsen, om den politiska oppositionen, om Evis, om badrum, om riksdagens årliga innebandycup. Jag minns inte. Det är rätt mycket jag inte kommer ihåg. Men jag kommer aldrig glömma min födelsedag på mBargo. Hyfsat mycket folk, alla på bra humör, jag har precis fått veta att jag skulle flytta hit. Stämning liksom. In dundrar Maria med halva pirateliten. Typiskt henne. Typiskt helt sjukt komiskt. Värsta fint. Jag fick en fin present men jag kommer inte ihåg vad det var. Men det var fina samtal, hela vintern. Sen flyttade jag.
Det är mycket sagt mellan två, tre, fyra, flera par ögon som jag inte ser ett stort värde i att föra vidare, men i ett samtal om sex formulerade Maria följande visdomsord
Världen är liten, eller rättare sagt världen är segregerad
Och så är det ju. Jag saknar dig Maria, gör som alla andra; kom hit och hälsa på. Du vinner ändå vinna valet. Happy birthday.
Victor Bernhardtz 